I två inlägg på På Stan-bloggen, varav ett som han har döpt till ”Ondskefullt gott”, skriver författaren och journalisten Fredrik Strage om sin kärlek till den amerikanska snabbmatskedjan Kentucky Fried Chicken (KFC). Han vet att KFC, som han skriver ”stampar sina kycklingar möra” men vill ändå att KFC ska komma till Sverige eftersom hans dåliga samvete över kycklingarnas välfärd ”överröstas av en kurrande mage”.
Kommentarerna till inläggen är blandade, några blir upprörda, några (oftast killar – som eventuellt har empatistörningar) skriver ”HAHA, SÅ JÄVLA BRA Strage!”, ”Saaahweeet! Briljant! Bara good stuff!”.
Ungefär exakt de reaktioner jag kan tänka mig att Fredrik Strage vill ha, många upprörda känslor och några hyllningar. För att boosta på sitt manliga ego som kontroversiell, befriande och rolig, eller nåt.
Frågan är, som en tjej skriver i kommentarsfältet, varför det är ok att vara samvetslös när det kommer till köttätande? Journalister tippar på tå kring så många etiska frågor, rasism, sexism etc. Men när det kommer till djurplågeri är det tydligen roligt att provocera? Att våga skriva att man skiter i om köttet som man äter kommer ifrån djur som plågats till döds är tydligen enligt Fredrik Strage, kul. Jag undrar vad som skulle ske om Strage skrev att han lät sin längtan efter fina kläder ta över trots att han visste att det låg barnarbete bakom dem. Skulle han över huvud taget få vara kvar på Dagens Nyheter som till och med bannlyser journalister för att de kritiserat klänningar på Nobelfesten?
Många blev mycket upprörda när nyheten om ett gäng killar som torterat kaniner till döds kom ut under förra veckan. Liknande händelser sker dagligen på Amerikanska ”factory farms” (industriell djuruppfödning), där vi finner KFC:s kycklingar.
Vad är det som gör djurplågeri roligt och rumsrent? Varför är det okej att vara samvetslös när det kommer till köttätande? Och våga inte säga att det inte är så allvarligt eller att jag överreagerar, för det är det enda som, om möjligt, är ännu värre – att låtsas att det inte spelar någon roll.
Under The Moon 
buuh! jag som alltid älskat strage, han sjönk just nåra snäpp
En helt motbjudande höhö-inställning till allt som är allvarligt, så otroligt nervöst, så otroligt 90-tal. Så trött på snubbigheten.
Strage är som en dålig bit carpaccio.
Lite mörkare än resten och något man skär bort och lämnar vid sidan.
Han gestaltar en sort besvikelse över sitt enkla sätt att tänka.
Jag vill banka honom till hans blir mör och rosa.
Strage är briljant. KFC är skitgott. Sluta va tråkiga.
så himla bra skrivet av dig!
teodor: jag tror att alla livsval befinner sig på en gråskala mellan två punkter. på den ena ytterpunkten förändrar man sitt leverne vartefter man kommer till insikt om vad som gör gott/ont i världen. på den andra sätter man på sig skygglappar och värjer sig för de känslor som gör en till människa.
vilket val man gör har dock väldigt lite att göra med hur roligt man får. det du tycker är tråkigt att avstå, tycker kanske jag är psykopatiskt att vilja ta del av.
bra skrivet. hatar pseudoalternativa människor som skryter med att de äter kött och skrattar åt skämt som ”meat is murder. tasty tasty murder” eller ”om man inte ska äta djur, varför är de då gjorda av kött?”
man förväntar sig det av typ alex schulman men inte fredrik strage.