Hej kära bloggisar! har fått så många fina kommentarer/mail och annat om att ni saknar mina inlägg och när jag idag fick ett mail från en tjej som undrade om jag bytt blogg fick jag lite ont i hjärtat. Att jag bara lämnat er sådär.. Det har jag inte. Har tagit lite paus och haft väldigt fullt upp med annat. Dessutom ligger min kamera på Arlandas hittegodsservice och dessutom… är jag inte vegan längre. Jag är fortfarande vego, äter inget som levt och köper inte skinn men jag har börjat äta mjölk och ägg i liten men ändå betydande skala. Detta är inte något jag är stolt över men jag tyckte helt enkelt att det blev för krångligt för mig att vara vegan. Jag lever ett liv som har gjort det väldigt svårt. Jag reser mycket, jobbar mycket och umgås mycket med människor som inte är veganer. Även fast mina vänner gjorde allt för att bemöta mig som vegan och lagade fantastisk mat åt mig så började jag känna mig ensam och utanför. Jag slutade tycka om saker som jag tidigare gillat och de flesta restaurangbesök blev något jag bara led mig igenom.
Jag vet att djurens lidande är värt mer än min bekvämlighet, men en att få veganismen att funka med mitt liv var alltid en förutsättning för mig. Jag trodde att det skulle gå fortare att få världen runt omkring mig att förändras men det gjorde det tyvärr inte.
Jag gick verkligen in för en vegansk livsstil och det var ledsamt att känna att jag misslyckats. Jag äter fortfarande väldigt mycket vegansk mat, både för att jag föredrar det och för att det känns bäst. Skulle till exempel aldrig få för mig att dricka en latte på något annat än sojamjölk (inser ironin i att det heter latte) och jag har helt lämnat yoghurt bakom mig och när ett recept frågar efter grädde använder jag alltid de vegetabiliska varianterna (ris, soja, havre, cashew). Det jag har nu är dock friheten att kunna äta bra mat på restaurang och hos vänner utan att vara allt för obegriplig i deras ögon.
Jag kommer att fortsätta äta god vegansk mat så ofta jag kan, jobba för att djur ska få bättre villkor, för att världen runt mig ska öppna ögonen för det systematiska plågeri som pågår mot dem och för den alternativa, snälla kosten som alla kan välja. Och inte minst, fortsätta att shoppa från min älskling Stella McCartney. Men, jag kommer ta lite grädde till kakan ibland.
Jag kommer förhoppningsvis blogga lite också, om den vegetariska och veganska maten jag äter och alla fina vegonyheter jag hittar. Hoppas att ni fortfarande vill vara med. För er som saknar en helvegansk matblogg finns min kompis Sofias fina Räkfrossa.
Peace ♥
Under The Moon 
Ensam vegan möter ett speciesistiskt samhälle. Det är många som inte orkar att stå emot grupptrycket, och tyvärr har du blivit en av dem.
Det är bra att du fortfarande har starka vegankänslor, för jag hoppas att du en dag kan känna dig tillräckligt stark för att återigen följa ditt hjärtas röst. Du verkar röra dig i kretsar med ovanligt få veganer, och just därför är du extra viktig som stark och frisk vegan. För djurens skull…
Hej!
Roligt att du är tillbaka och skriver, trots de tråkiga nyheterna. Jag kommer absolut att fortsätta följa din blogg som jag tycker är toppen! Du är fortfarande en aktivist och det tycker jag är jättebra, dock hoppas även jag att du så småningom återgår till veganism eftersom du innerst inne verkar vilja det, och givetvis – inte minst – för djurens bästa. Hang in there och tack för en jätteinspirerande blogg!
Åh, förstår precis hur du tänker. Men du har rätt inställning och det tycker jag är det viktigaste. Kram
Välkommen tillbaka i bloggosfären! Kul att se dig igen 🙂
NEJ vad tråkigt!! Måste säga att det var en av anledningarna till att jag började läsa din blogg, du vägrade kompromissa mellan att vara en ”vanlig” mode- och trendintesserad tjej och att bry sig om miljön och varelsena omkring dig.
Lite besviken är jag allt, känns som att vegan-du behövs!
Men är glad att du kommer fortsätta kämpa och bry dig.
Förstår dig dock delvis, det är f-n inte lätt att vara vegan, men just det ser jag som en anledning att fortsätta och inte ge efter och falla in i normen!!
Kör hårt tjejen!!
jag har varit vegan i 7 år, men de första två åren droppade jag säkert en gång i kvartalet och åt ost- och mjölkprodukter då och då, särskilt när det blev besvärligt i samband med resor och liknande. tycker inte du behöver skuldbelägga dig själv pga detta eller lyssna på någon som säger att de blir besvikna, det är sjukt vanligt att det är svårt att hålla sig strikt till veganismen i början. för mig tog det några år men nu har jag varit helvegan i 4-5 år. dessutom brukar det vara så att en gång vegan -alltid vegan. ät det som är enklast för dig själv tills du fått ny energi och så testar du igen. funkar det inte så funkar det inte men det är absolut värt ett försök, att vara vegan ger den största självtillfredsställande känslan i världen. jag gillade din veganblogg, även om jag själv inte är någon lyxvegan pga begränsad inkomst så tycker jag ändå det är roligt att se någon som faller utanför de stereotypa veganramarna.